I had a chill-friday night with my friends, including some karaoke and knitting. Saturday, there was a team-day in church and after that we grabbed pizza and went to Susanna were we played boarding games and just hung out. My sister Vicky was also there. It was so much fun, great memories!
Sunday was the dramatic part. After church we went to Linn, and had a lot of fun watching stars, listening to music, got Nacka to tell stories on thai, and so on. The night went on and Lollo and Nacka left to drive Tim home. Later on, I got a phone-call from Lollo, crying. They'd been in a car-accident. While I was trying not to freak out, Austin and I left, only to drive in the wrong direction. When we finally realized we were way off, there was no point for us to go anywhere but to Eksjö, the city of the hospital, where the ambulance had taken the others. Nacka and Tim were completely okay, a miracle considering Tim wasn't wearing a seatbelt in the backseat. Lollo on the other hand had to go through xray, and then a lot of waiting. It was awful seeing her like that. I felt so helpless. But thankfully she was okay, and after a few hours we could finally go home.
We got home at like 4.30am, were my sweet mommy had prepared food for us, which was awesome cause we were starving. Thats when I also finally had a girl to hug and cry for real with, haha. Austin, Nacka and Tim were way to calm to properly cry out on lol.
Helgen som gått har varit rätt så galen, så jag tänkte att det är lika bra att blogga om den.
Hade en rätt chill fredag med mina vänner, med karaoke och stickande. Lördag spenderades på team-dag i kyrkan och efter det så åt vi pizza och åkte till Susanna och spelade sällskapsspel och bara umgicks. Min syster Vicky var ocks och hälsade på. Det var väldigt kul, fina minnen!
Söndag var den dramatiska delen. Efter kyrkan så åkte vi till Linn, och hade en massa kul, kollade på stjärnor, lyssnade på musik, fick Nacka att berätta historier på thai, och så vidare. Kvällen gick vidare och Lollo och Nacka åkte för att köra hem Tim. Senare, fick jag ett telefon-samtal av Lollo, gråtandes. De hade voltat med bilen. Jag försökte hålla mej lugn och inte bryta ihop, så att jag och Austin kunde åka dit. Och vi åkte åt helt fel håll. När vi tillslut förstod att vi var helt fel, så fanns det ingen poäng för oss att åka någon annanstans än till sjukhuset, dit ambulansen hade tagit de andra. Nacka och Tim var helt okej, ett mirakel med tanke på att Tim inte hade något bälte på sej i baksätet. Lollo behövde däremot röntgas, och sen var det bara en hel del väntande. Det var hemskt att se henne där, liggandes på en bår. Kände mej så hjälplös. Tack och lov var hon okej, och efter ett par timmar fick vi äntligen åka hem.
Vi kom hem ca 4.30, och då hade min söta mommy lagat mat åt oss, vrålhungriga som vi var. Det var också skönt att jag äntligen fick en tjej att krama och gråta tillsammans med på riktigt, haha. Austin, Nacka och Tim var alldeles för lugna för att kunna gråta ut på lol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar