tisdag 14 november 2017

Sri Lankan Villages


We got to visit so many villages on our trip and this one was one of my favourite ones! It was a hindu village, but we got to play our drama and then tell them about the bible and pray with them. Afterwards we got to just hang out with them and also gave them some Swedish candy. I think the reason this one was one of my faves is because majority were children, and they were all so sweet. Ohh mann I love em!
Vi fick besöka så otroligt många byar och detta var en av mina favoriter! Det var en hinduisk by, men vi fick köra vårt drama och sedan berätta om Jesus  och be för dem, Efteråt så umgicks och lekte vi med dem, och gav dem också lite svenskt godis! Det var såå himla kul och mysigt att vara i denna by! Majoriteten av dem där var barn, därav tror jag det är därför det är en av mina favoriter hehe. Mannn, älskar dem!


 OBSESSED WITH HIM. His name was Dishan-something(they literally have the hardest names to pronounce) and he was the cutest little one ever! Ugggh wish I could've taken him home with me!
Love love loved this village! Really hope to be able to go back one day!
Äääälskade verkligen denna by! Hoppas verkligen att jag kommer kunna åka tillbaka en vacker dag!
In another village I got to meet Rebecca, Johan and Soria. Easy names for once, yay! The kid Soria, the one smiling really big in this last photo, completely stole my heart.. He was so sweet but had some trouble speaking. It really broke me knowing that disadvantages like that are really difficult in a country like Sri Lanka. We got to pray for him and he sat in my lap for a bit. I literally starting crying when in the car when we drove away from there, not being able to do more for him.
I am not sure I am made for these kind of mission-trips, lol. It physically hurts me to just leave them. Having no clue of what will happen to them or to his family... but I guess that's where faith comes in!

I en annan by så träffade jag på Rebecca, Johan och Soria. Lätta namn för en gångs skull, yay! Barnet Soria, han till höger som ler stort, stal verkligen mitt hjärta. Han var så gullig och vänlig, men hade lite talproblem. Det gjorde så ont i mig för jag vet att det kan bli riktigt svårt med sånna svårigheter, speciellt i ett land som Sri Lanka. Vi fick iallafall be för honom och sedan satt han i mitt knä ett litet tag. Jag började typ gråta på vägen därifrån senare för det gjorde så ont. 
Vet inte om jag egentligen är gjord för deaa typ av missionsresor, lol. Det gör fysiskt ont i mig att åka ifrån familjer och barn och inte veta hur deras framtid kommer se ut... men jag antar att det är där tro kommer in! 
This was the first village we went to without mission one eleven and it was an incredible experience! Everyone we encountered were so nice and welcoming and so many got healed and accepted Jesus. So freaking cool. 
Detta var första byn vi åkte till utan Mission one eleven och det var en så cool upplevelse! Alla vi mötte var så vänliga och så många tog emot Jesus och blev helade. Var så häftigt!
 At every village we went to we played a drama and then we talked for a bit and then prayed for the ones who wanted prayer, and afterwards just hung out. Then at 9.9/10 of all placesc we got invited to drink tea and eat biscuits. This photo was taken outside the church, after we had been at the guy in blues house to drink tea!
I varje by så spelade vi ett drama och pratade sedan en stund och bad för de som ville ha förbön; och efteråt så bara umgicks vi med alla där. På ca 9.9/10 av alla byar så blev vi inbjudna på te och kex. Detta foto var taget utanför en kyrka in en by, precis efter vi hade varit hemma hos en av dem och druckit te!
Both sundays the team split up and got to go to different villages, on the last sunday Erik and I went to one together and it was so much fun. The pastor, Francis, was so encouraging and probably the most energetic and happy 70+ year old I've ever met. It was such an honour to come and help out. It was also really funny cause they kept calling us "Pastor Erik and Sister Joy", haha.
So many amazing experiences, I keep saying it so often but I really do mean it when I say I am forever thankful!!

Båda söndagarna så delades teamet upp och fick åka till olika byar, på den sista söndagen åkte jag och Erik till en tillsammans och det var så roligt. Pastorn, Francis, var såå otroligt uppmuntrande, och troligen den mest energiska och glada 70+ jag träffat. Han hade sånna planer med sitt liv, det var en sån inspiration till att aldrig ge upp! Det var en sådan ära att komma och hjälpa dem! Var också väldigt komiskt för de kallade oss "Pastor Erik och syster Joy", haha.
Så många fantastiska upplevelser, är troligen tjatigt att jag säger det men är på riktigt så himla tacksam!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar