Some days sucks harder than others. This day sucked real hard. I had to say goodbye to my loyal best friend since I was 9 years old. I knew the day was coming, I was thankful it hadn't come while I still lived in LA, I knew it was the right thing... but it didn't make anything easier.
My dog, my dear dear Milla, was in too much pain for us to keep her. I'm happy she's not in pain anymore, but everytime now that I open the frontdoor and she doesn't come running to me, my heart aches. Home doesn't feel like home without her... I don't have much more to say other than the fact that I miss her and I cannot wait until we're reunited in heaven again. Thanks for all these years, Milla, I love you more than you'll ever realize.
// Vissa dagar suger mer än andra, och den här dagen sög mest av alla. Jag var tvungen att säga hejdå till min bästa vän sen jag var nio år. Jag visste att dagen skulle komma, jag var tacksam att det inte hade hänt när jag var i LA, jag visste att det var rätt sak att göra... men inget av det gjorde att det kändes lättare.
Min hund, mitt lilla weirdo, min älskade Milla, var i för mycket smärta för att vi skulle kunna behålla henne. Jag är glad att hon inte känner den smärtan längre, men varje gång jag öppnar ytterdörren och hon inte kommer springandes så gör det så ont. Hem känns inte 100% som hemma utan henne... Har inte mycket mer att säga än att jag saknar henne något enormt och längtar redan till dagen då vi återförenas i himlen. Tack för alla dessa år, Milla, jag älskar dig mer än du någon gång kommer förstå.
Min älskling, åh vad jag saknar dig <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar